söndag 25 juni 2017

Sashiko-frossa

Jag har fullständigt fastnat i Sashiko. Det är minsann en teknik som passar mig som hand i handske: lång tråd, knutar eller dubbla stygn för att fästa och mönster som tilltalar mig.

Det här geometriska mönstret är rena magin. Man syr först alla stygn på ena hållet (horisontellt eller vertikalt) och beroende på hur man ordnar stygnen kommer mönstret att framträda när man syr på andra hållet. Det ska vara japaner till att räkna ut sånt! Jag tycker det har likheter i konstruktionen med ikat-färgning, som ju är ett under av precision.

På min första provbit (lite valhänt så klart...) sydde jag inte klart mönstret. Tyckte det var rätt fräckt att kunna se hur det är gjort. Och jag misstänker att många kommer att fråga. Ska nämligen sy ihop alla mina provbitar till en bento bag.


Sytt med vanligt virkgarn.
Sytt med DMC pärlgarn #8.



Jag har fortfarande inget särskilt sashiko-garn, eller nålar för den delen, utan syr med vad som finns hemma. Och det finns att välja på för jag fick ärva en hel massa garn efter en grann-dam som flyttade till särskilt boende. Helt underbart att ha så här många färger att välja och vraka bland!





Jag har alltid gillat graderingar i toner, så det har jag lekt lite med på provbitarna. Har använt en gammal markeringspenna och jag undrar jag om inte den är för gammal för det verkar inte som att linjerna försvinner av sig själv som tänkt är. Tur det bara är provbitar.


Sytt med moulinégarn.

onsdag 14 juni 2017

Lagning med sashiko


Ett par favoritbyxor har blivit rejält tunnslitna i baken och jag har funderat på hur jag skulle kunna rädda dem så jag kan ha dem en sommar till. Att laga sådant osynligt klarar i alla fall inte jag.

Alternativet är ju så klart synlig lagning. Japansk sashiko passar perfekt!

Jag testade två olika sätt. Bara enkla rader med förstygn gick snabbt. Man skulle ju kunna sy på maskin, men jag tycker det blir bra mycket vackrare handsytt. Lite vingligare och inte exakt lika långa stygn skapar liv, vilket ju ofta är filosofin bakom konsthantverk, inte bara i Asien.

Det som ser ut som små stjärnor tog lite längre tid. De är dock inte, som man skulle kunna tro, sydda var för sig utan i rader. Alltså ett av stygnen i alla stjärnorna på en rad, nästa rad blir nästa stygn i stjärnan osv. Fyra rader totalt.

Byxorna är köpta i Danmark och med tanke på applikationerna på framsidan passar sashiko-lagning utmärkt. Sydde gjorde jag med silketråd.






Så här ser de färdiga lagningarna ut bakifrån.
Och så här ser byxorna ut på framsidan.



söndag 11 juni 2017

Sashiko-försök


I efterdyningarna av en förkylning orkade jag inget annat än lugnt soff-arbete, så jag blev äntligen färdig att prova sashiko-broderi som jag lääänge velat prova.

Skönheten i harmonin är det som tilltalar mig, men det visade sig vara riktigt roligt att göra också. En anledning är att man kan sy med grymt lång tråd! Det där med att fästa en massa korta trådar är lite jobbigt.

Det finns en hel del på nätet, så klart, och jag tittade runt en del och laddade ner färdiga mallar. Bra förklaring till hur man gör rent tekniskt finns hos Sarah's Hand Embroidery Tutorials,  och hos Purl Soho. Lämpliga mallar för nybörjare laddade jag ner från The Spruce.

Jag har varken "rätt" tråd eller en särskild fingerborg, som man ser i beskrivningarna, utan jag använde vad jag har hemma. Broderigarn och virkgarn. Jag är ofta tveksam till alla "måsten" för att göra olika saker, funkar fint att förhålla sig fritt till somliga "regler".

Vissa saker blir helt fel när folk går in för fanatiskt för det hela; till exempel rekommenderas på någon av sajterna jag länkat till att man bara ska ha ca 50 cm tråd. Vilket nys! Tittar man på japaner som syr sashiko på youtube så ser man att de har grymt långa trådar!
I en video om bento-påsar såg jag hur en japanska sydde för hand (ca 1,5 minut in i klippet) genom att vika tyget snarare än att styra nålen upp och ner. Jag gjorde lite grann så och den tekniken tyckte jag passade utmärkt för sashiko.

Till höger finns bilder på mina provlappar i den ordning jag gjorde dem. Den sista var lite för svår för min ringa erfarenhet, så jag backade bandet och tränade på ett mer lämpligt mönster. Det finns här nedan i en liten serie med kommentarer.

De råd jag skulle vilja ge efter mina provlappar är:

Fokusera inte på stygnlängden, det kommer av sig själv med träning. Det är inte absolut lika långa stygn som skapar skönheten i mönstren, utan hur stygnen möts i skärningspunkter.

Fokusera istället på att stygnen möts på rätt sätt i skärningspunkterna. Dels att hörnen blir skarpa, och dels att det skapas ett cirkelrunt tomrum där många linjer möter varandra. Med fokus på det kommer även stygnlängden att infinna sig. 

Stirra dig inte blind på dina markerade linjer. Glöm inte att lyfta blicken och titta på helheten och vart du är på väg. Ett gammalt trick är att lägga tråden i den riktning du är på väg så ser du linjen du ska styra efter. Sneda eller vingliga linjer är mycket mer störande än olika långa stygn.

Ett lämpligt mönster att träna på tycker jag är det senaste jag gjorde, som finns att ladda ner här. Jag fokuserade på att mötena i skärningspunkterna skulle skapa tomrum, och för att få till det behövde jag göra lika många stygn på varje sträcka mellan mötena, vilket faktiskt också förde med sig att stygnen blev mer lika. Mitt resultat är långt ifrån perfekt, men efter bara två dagar och fem provlappar är jag helt nöjd med utvecklingen!

Bild 1: Jag började med att sy de horisontella linjerna och var noga med att lämna tomt där andra linjer senare kommer att mötas.






Bild 2: Därefter sydde jag de diagonala linjerna. Jag fortsatte med nästa i obruten sylinje där den jag sytt klart slutade. Så här långt sydde jag med en och samma tråd.



Bild 3: Färdigt resultat. Klart bättre än mina tidigare provlappar. Men det var bra att sy några stycken för att bara känna sig för, då visste jag vad som var knepigt och vad jag skulle fokusera på.

tisdag 6 juni 2017

Elling är här!


Jag har ju glömt bort att tala om att det kläcktes en älling förra veckan! Av de 14 ankägg jag la i kläckmaskinen var endast 2 befruktade, och av dem var det alltså bara 1 som kom ur skalet. Den andra såg rätt fullgången ut men var död i skalet. Sånt brukar hända med höns så jag antar att det är standard med ankor också.

Desto gladare är vi för lilla Elling! Fast att vara ensam är ju ingen dröm för en älling, flockdjur ska ha sin flock. Efter ett par dagar tyckte vi väldigt synd om Elling så vi ordnade lite kompisar till hen. Nu är hen i en flock med 10 andra!

Elling är ca en vecka yngre än de andra och det syns fortfarande vem som är minst. Men hen har inte blivit mobbad för det, och det är ju viktigast.

Jag försöker hitta kännetecken på Elling så jag kan skilja hen från resten. Skulle det visa sig att Elling är en hona vill jag nämligen gärna ha kvar henne!



måndag 5 juni 2017

Mera sockor


Det har blivit ett par sockor till, eller för att vara helt ärlig: ett och ett halvt par. Nu får jag passa mig så inte den ena blir utan maka....




Det här mönstret är egentligen fyrklöver, men med mina färger liknar det mer penséer. Lika fint vilket som.


Äppel Päppel-sockarna är helt klara och levererade till systerdottern. De blev lite för korta för mig. Men jag tycker de blev så fina att jag nog ska göra ett par till mig själv också.






Dessvärre har jag redan gripits av lust att göra annat, innan jag är klar med förra projektet. Händer titt som tätt, och som resultat leder jag ufo-ligan.

Har gjort en liten provlapp till nästa projekt. Virkning den här gången.