onsdag 14 juni 2017

Lagning med sashiko


Ett par favoritbyxor har blivit rejält tunnslitna i baken och jag har funderat på hur jag skulle kunna rädda dem så jag kan ha dem en sommar till. Att laga sådant osynligt klarar i alla fall inte jag.

Alternativet är ju så klart synlig lagning. Japansk sashiko passar perfekt!

Jag testade två olika sätt. Bara enkla rader med förstygn gick snabbt. Man skulle ju kunna sy på maskin, men jag tycker det blir bra mycket vackrare handsytt. Lite vingligare och inte exakt lika långa stygn skapar liv, vilket ju ofta är filosofin bakom konsthantverk, inte bara i Asien.

Det som ser ut som små stjärnor tog lite längre tid. De är dock inte, som man skulle kunna tro, sydda var för sig utan i rader. Alltså ett av stygnen i alla stjärnorna på en rad, nästa rad blir nästa stygn i stjärnan osv. Fyra rader totalt.

Byxorna är köpta i Danmark och med tanke på applikationerna på framsidan passar sashiko-lagning utmärkt. Sydde gjorde jag med silketråd.






Så här ser de färdiga lagningarna ut bakifrån.
Och så här ser byxorna ut på framsidan.



söndag 11 juni 2017

Sashiko-försök


I efterdyningarna av en förkylning orkade jag inget annat än lugnt soff-arbete, så jag blev äntligen färdig att prova sashiko-broderi som jag lääänge velat prova.

Skönheten i harmonin är det som tilltalar mig, men det visade sig vara riktigt roligt att göra också. En anledning är att man kan sy med grymt lång tråd! Det där med att fästa en massa korta trådar är lite jobbigt.

Det finns en hel del på nätet, så klart, och jag tittade runt en del och laddade ner färdiga mallar. Bra förklaring till hur man gör rent tekniskt finns hos Sarah's Hand Embroidery Tutorials,  och hos Purl Soho. Lämpliga mallar för nybörjare laddade jag ner från The Spruce.

Jag har varken "rätt" tråd eller en särskild fingerborg, som man ser i beskrivningarna, utan jag använde vad jag har hemma. Broderigarn och virkgarn. Jag är ofta tveksam till alla "måsten" för att göra olika saker, funkar fint att förhålla sig fritt till somliga "regler".

Vissa saker blir helt fel när folk går in för fanatiskt för det hela; till exempel rekommenderas på någon av sajterna jag länkat till att man bara ska ha ca 50 cm tråd. Vilket nys! Tittar man på japaner som syr sashiko på youtube så ser man att de har grymt långa trådar!
I en video om bento-påsar såg jag hur en japanska sydde för hand (ca 1,5 minut in i klippet) genom att vika tyget snarare än att styra nålen upp och ner. Jag gjorde lite grann så och den tekniken tyckte jag passade utmärkt för sashiko.

Till höger finns bilder på mina provlappar i den ordning jag gjorde dem. Den sista var lite för svår för min ringa erfarenhet, så jag backade bandet och tränade på ett mer lämpligt mönster. Det finns här nedan i en liten serie med kommentarer.

De råd jag skulle vilja ge efter mina provlappar är:

Fokusera inte på stygnlängden, det kommer av sig själv med träning. Det är inte absolut lika långa stygn som skapar skönheten i mönstren, utan hur stygnen möts i skärningspunkter.

Fokusera istället på att stygnen möts på rätt sätt i skärningspunkterna. Dels att hörnen blir skarpa, och dels att det skapas ett cirkelrunt tomrum där många linjer möter varandra. Med fokus på det kommer även stygnlängden att infinna sig. 

Stirra dig inte blind på dina markerade linjer. Glöm inte att lyfta blicken och titta på helheten och vart du är på väg. Ett gammalt trick är att lägga tråden i den riktning du är på väg så ser du linjen du ska styra efter. Sneda eller vingliga linjer är mycket mer störande än olika långa stygn.

Ett lämpligt mönster att träna på tycker jag är det senaste jag gjorde, som finns att ladda ner här. Jag fokuserade på att mötena i skärningspunkterna skulle skapa tomrum, och för att få till det behövde jag göra lika många stygn på varje sträcka mellan mötena, vilket faktiskt också förde med sig att stygnen blev mer lika. Mitt resultat är långt ifrån perfekt, men efter bara två dagar och fem provlappar är jag helt nöjd med utvecklingen!

Bild 1: Jag började med att sy de horisontella linjerna och var noga med att lämna tomt där andra linjer senare kommer att mötas.






Bild 2: Därefter sydde jag de diagonala linjerna. Jag fortsatte med nästa i obruten sylinje där den jag sytt klart slutade. Så här långt sydde jag med en och samma tråd.



Bild 3: Färdigt resultat. Klart bättre än mina tidigare provlappar. Men det var bra att sy några stycken för att bara känna sig för, då visste jag vad som var knepigt och vad jag skulle fokusera på.

tisdag 6 juni 2017

Elling är här!


Jag har ju glömt bort att tala om att det kläcktes en älling förra veckan! Av de 14 ankägg jag la i kläckmaskinen var endast 2 befruktade, och av dem var det alltså bara 1 som kom ur skalet. Den andra såg rätt fullgången ut men var död i skalet. Sånt brukar hända med höns så jag antar att det är standard med ankor också.

Desto gladare är vi för lilla Elling! Fast att vara ensam är ju ingen dröm för en älling, flockdjur ska ha sin flock. Efter ett par dagar tyckte vi väldigt synd om Elling så vi ordnade lite kompisar till hen. Nu är hen i en flock med 10 andra!

Elling är ca en vecka yngre än de andra och det syns fortfarande vem som är minst. Men hen har inte blivit mobbad för det, och det är ju viktigast.

Jag försöker hitta kännetecken på Elling så jag kan skilja hen från resten. Skulle det visa sig att Elling är en hona vill jag nämligen gärna ha kvar henne!



måndag 5 juni 2017

Mera sockor


Det har blivit ett par sockor till, eller för att vara helt ärlig: ett och ett halvt par. Nu får jag passa mig så inte den ena blir utan maka....




Det här mönstret är egentligen fyrklöver, men med mina färger liknar det mer penséer. Lika fint vilket som.


Äppel Päppel-sockarna är helt klara och levererade till systerdottern. De blev lite för korta för mig. Men jag tycker de blev så fina att jag nog ska göra ett par till mig själv också.






Dessvärre har jag redan gripits av lust att göra annat, innan jag är klar med förra projektet. Händer titt som tätt, och som resultat leder jag ufo-ligan.

Har gjort en liten provlapp till nästa projekt. Virkning den här gången.


söndag 23 april 2017

Årets första lamm!

Det är alltid lika roligt när lammen börjar födas på våren! Än så länge är de bara två, men det bör bli runt 60 innan alla är klara. De på bilden föddes idag, den som står upp är max 10 minuter gammal och den som ligger är bara ett par minuter gammal!



Årets första kycklingar föddes för ungefär 6-8 veckor sedan och börjar bli stora. Alla är vita, efter Sussex-tuppen jag har nu, men en har en jättefin svart-spräcklig teckning. Tyvärr verkar det vara en tupp. Hade varit trevligt att ha en höna kvar med den teckningen.



I höstas skaffade jag fyra ankor, men räven tog två så nu är det bara två kvar. Lyckligtvis är det en hane och en hona så det blir befruktade ägg. De är av rasen Svensk Blå Anka.



 Jag har samlat in ägg efter ankhonan och så har vi skaffat en äggkläckningsmaskin. Jag vill ha ett par honor till. Och anka till middag till hösten.

Ankägg tar 28 dagar att kläckas, hönsägg tar bara 21 dagar. Jag la i 14 ankägg i fredags, men eftersom en del av dem var mer än en vecka gamla, och det är första gången jag provar äggkläckning, så tror jag absolut inte att alla kommer att kläckas. Jag är glad om det blir 3-6 ällingar. Mycket spännande att se hur många det blir!



lördag 22 april 2017

Måste man verkligen sticka en provbit?

Så tänker jag varje gång jag ska sticka i ett nytt garn. Suck. Jag vill ju sätta igång direkt.

Med handstickning skippar jag ofta provbiten nuförtiden. Jag börjar sticka på ärmen och kan rätta till maskantalet genom att öka lite oftare eller mindre ofta. Skulle det bli helt tokigt så är det inte så mycket att repa upp på ärmen heller. Och så vet jag exakt hur många maskor jag behöver till livet. Fast jag har stickat en del prover under alla år med stickning.


Med maskinstickning är det lite annorlunda. Då är man faktiskt tvungen att göra ett prov eftersom det är helt omöjligt att bedöma storlek så länge det sitter i maskinen. Det vill till att både sticka prov och räkna på allt. En bra anledning att använda välkända garner!



Jag har några härvor silkegarn,  inköpt av en anledning jag glömt bort, som jag är angelägen om att sticka i maskin. Så det är bara att göra en provbit. 40 varv och maskor mellan markeringarna ska det vara, så funkar det att läsa av med speciallinjalen. Och 20 varv före och efter, samt 15 maskor på var sida. Man mäter bara på mitten.
Förr gjorde jag sällan så här stora provbitar till handstickning, men det brukade också straffa sig genom att det lilla maskprovet blev helt missvisande. Maskprov ska vara stora!

fredag 21 april 2017

Koftor på rad

Härförleden hade jag några välbehövliga ufo-veckor. Med över 30 oavslutade projekt (Ravelry talar gärna om det) började det kännas lite tungt. Inte så kul att starta något nytt med det hängandes över mig...

Jag beslutade mig för att radera och riva upp ett par projekt som inte kändes kul eller bra, och bara avsluta de som jag verkligen kände för.

Det blev några koftor, en kappa och en tröja. De har legat till sig från runt fem år till ca ett halvår.

Det känns jätteskönt! Fast jag tycker att Rowans Felted Tweed är ett skitgarn.

Gammalt nordiskt mönster. Stickad i garn från våra egna får.

Osterkofte från Kofteboken 2, stickad i Kampes 2-trådiga. 
Virkad och stickad kappa från Novita, stickad i 7 Bröder.



Inspirerad av ett Kaffe Fassett-mönster. Stickad i Felted Tweed från Rowan.

Bohuströjan Gul Eld, från boken Bohusstickning på nytt. Supersoft och diverse restgarner.

Wiola-kofta i Röros Lammullsgarn med fina gamla knappar.

onsdag 19 april 2017

I Sockträsk med tantulltussockor


I mitt stickegäng har vi fastnat i Sockträsk sedan Anna Bergman kom ut med boken #tantulltussockor. Boken är synnerligen trevlig som inspiration, även om man som jag egentligen inte behöver mönster längre för att sticka sockor. Det har jag gjort i över 30 år.




Anna Bergman gör bl.a. en häl med förkortade varv som gör att mönstret inte störs, förutom att det blir 2 varv av hälfärgen över hela sockan. Men det går också att utnyttja dekorativt, vilket jag tycker hon har lyckats bra med, inte minst i sockan Fru Sergel (bilden bredvid). Den är så fin att jag har stickat i samma färger som i boken, vill inte ändra någonting på den!

Hälen blir dock bättre, tycker jag, om man gör vändningarna med åtdraget omslag istället för bara omslag som Anna gör. Det jag gör kallas German Short Row Heel, och på youtube finns flera bra beskrivningar.

Det känns också mycket sympatiskt att köpa boken eftersom inget förlag var intresserad och hon därför gav ut den själv. Sådant vill man ju gärna stötta! Trots egenutgivning har boken en genomtänkt och väl fungerande layout. Boken finns att köpa här.

Jag har hunnit göra tre par sockor, och håller på med det fjärde paret. Men jag har garn till bra många fler, för när man hamnar i Sockträsk kan man ju inte motstå fina sockgarner. Och mönstren i boken inbjuder till att ha många olika färger att leka med. Lite får väl en hobby kosta!



Tutti Frutti med ett självrandande garn.

Barbro i annan färgställning än i boken.

I Sockträsk tillsammans med stickegänget.


Marylin med annan bård och annan färgställning än i boken.

Tror inte jag behöver köpa mer sockgarn på ett tag...

måndag 17 april 2017

Raglantröja i ett stycke

Många som stickar tycker att monteringen är ett aber. Så även jag. Därför gillar jag skarpt när det är så färdigt som möjligt när den roliga stickningen är gjord.

På stickmaskin kan man sticka en tröja i ett stycke så det i princip bara blir 2 trådar att fästa. Under armen behöver det alltid fixas lite, men i övrigt kommer den färdig ur maskinen.

Ett sätt är att sticka på fel ledd och göra raglan med delstickning. Det går så klart att göra med handstickning också, då brukar man kalla det förkortade varv istället för delstickning.

Jag köpte ett mönster till en lintröja som Sussie Sommerstein har gjort och som utnyttjar den tekniken. Och så har jag stickat den i både bomull och ullgarn istället. Fast jag har tänkt att det ska bli i både lin och silke också innan sommaren är över. Den på bilden är i ull.

















Det blir en snygg hålrand i raglan-linjen, och beroende på hur man stickar ihop den mitt fram kan man göra lite olika dekorativa 'sömmar'. Min var ett bananskal, eftersom jag är ganska mycket nybörjare på maskin, men den blev bra!

















Ullgarnet är merinolammull på kon som finns att köpa på Ankis Design. (En liten varning för att färgerna inte riktigt stämmer med verkligheten, fast åt rätt håll: de är mycket bättre irl.) Mycket prisvärt: 495:- för ett kilo.  Tröjan jag stickat väger 136 gram. Till en mönsterstickade herrtröja (storlek mycket stor) går det åt ungefär 350 gram. Går att köpa i 100 g-nystan också. Jag är helt såld på det här garnet!




fredag 14 april 2017

#upcycling #återbruk #plasticpollution

Efter ännu ett långt uppehåll med bloggandet känner jag mig sugen att bli mer aktiv igen! För ett år sedan blev jag sjuk i cancer och sedan dess har det varit lite si och så med orken, och bloggandet är en av de saker som fått stryka på foten. 

Samtidigt har jag gjort en del som jag inser att det är dumt att vänta med. Trots att läkarna säger att jag kommer att bli återställd känns det ändå som att det är bäst att göra det man vill och inte skjuta det på framtiden. Livet är kort.

Jag har därför köpt ett par nya maskiner som jag länge velat ha. Stickmaskinen, en Silver Reed, köpte jag för nästan ett år sedan och den har varit igång en hel del. Mer om det i senare inlägg.

För ett par veckor sedan köpte jag en overlock-maskin. Det har jag velat ha i säkert 20 år! Nu är det påsklov och jag har sytt ett antal shoppingkassar, vilket gick som tåget med overlockmaskinens hjälp!

Jag har varit ganska slarvig, det är ju trots allt bara shoppingkassar. Hållbarhet har prioriterats medan utseendet har styrts av materialets form.

Det som känns riktigt viktigt för mig är att jag nu slutar köpa plastpåsar i butiken, eftersom jag inte vill bidra till plastförorening i miljön. 

Jag kände mig helnöjd - ända tills jag gick på bolaget och insåg att jag behöver sy några kassar i deras storlek också.