Jag skaffade en tupp för jag ville ha kycklingar. Tuppen har gjort sin del men ingen av hönorna är villig att ruva, så det hjälpte inte.
Nu har istället ett annat problem uppstått: de befruktade äggen hinner börja utvecklas på några timmar när jag är på jobbet. Vitan blir mjölkig och inte alls aptitlig. Och det är för äggen som jag håller höns.
Finns alltså bara en sak att göra: nacka tuppen.
Bönder slänger sällan saker som kan vara bra att ha, så på gården finns kvar en hink med tratt som lämpar sig för fågelslakt. (Den här tuppen var av dvärgras och så liten att han nästan försvann i tratten) De sprattlar faktiskt en stund, mycket obehagligt att se. Så man sätter fågeln i tratten och går därifrån.
Funderade över om jag verkligen skulle fota och skriva om det här, men så tänkte jag att om jag nu skriver om det som händer med djuren så får väl detta också vara med.
Ska man ha höns får man faktiskt vara beredd att avliva gamla, sjuka och de som av någon annan anledning inte fungerar. Så har det alltid varit, det är bara det att vi slipper se det nuförtiden.
I ärlighetens namn måste jag säga att jag fångade in tuppen, men det var inte jag som höll i yxan utan det fick jag hjälp med av Mannen.
Om några veckor köper jag nykläckta kycklingar, och då får jag ta hand om de tuppkycklingarna när de vuxit till sig. Fast då ska de plockas och bli mat.